_:_
Daniel åkte vid 12 snåret, sen dess har jag legat i vågrätt läge och vilat ögonen på nån dålig julfilm och massa repriser på tv.
Det är inte bra att vara så här själv, inte när man har alldeles för mycket tankar i skallen.
Jag har läst på tok för mycket på internet, jag har hela tiden varit säker på att jag ska klara detta, överleva cancer.
Men en liten röst någonstans där inne frågar vad som skulle hända om jag dog?! Det kan gå hur fort som helst.
Jag tycker det är konstigt att jag bara får ligga här, tumören växer väl hela tiden? Cancer sprider sig. Hur länge får jag vänta på operationen? Är inte detta akut? jag kan inte äta utan att kräkas så jag lever på näringsdropp, hur länge kan man göra det? Är det verkligen bra för tarmarna att inte få arbeta?
Och den sista frågan, vem ska jag fråga allt detta? min läkare just nu verkar inte veta så mycket. Jag skulle ta med mig miljoner fågor till läkaren på onkologmottagningn när jag skulle göra första cellgiftsbehandlingen, men den blir väl inte direkt av just nu.
Kan dom inte bara skicka hit en magcancer specialist så jag kan bomba med frågor.....?
Åh jag vill äta mat, jag hör hur det skrapas tallrikar och klingar i porlin ute i koridorren, och så luktar det middag......
Skynda på den dä jäkla operationen så jag hinner återhämta mig så pass att jag kanske kan äta till nyår.
Varför var jag tvungen att få cancer nu? kunde den inte väntat till våren iallafall, julmaten är ju helig!
Helvetesjävlaskitförbanadeaparselssjukdom!
Nu ska jag försöka resa mig och gå på toa.
-Emma
Det är kväll här på stranden, solen sänker sig ned. Över glittrande vatten står ett färgernas spel. När jag går hem i natten och jag böjer mitt knä. Just där gullvivan blommar får jag vila min själ. Se hur askträden knoppas, se hur eken får blad. En bukett ska jag plocka, för att göra dig glad!! Det ska lysa och dofta i din sovkammare Just när gullvivan blommar får du ro i din själ. Det är härligt att bygga, lägga sten uppå sten. Känna frukterna tynga, från en grönskande gren. Låta livslågan brinna, fastän timmen är sen. Men det lilla och enkla som jag vårdar så väl. Som är mäktigt att tämja har en plats i min själ. I sin tidiga ungdom ingen vänder sig om. Men i mitten av livet för en rik ålderdom. Finns det stunder att gömma i sin djupaste tjärn, Som när gullvivan blommar för en törstande själ, Denna gnista sak slockna detta liv ska förgås. Men en lindring i hjärtat är väl tanken ändå Att i släktled tillbaka i släktled framför Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ Det är härligt att bygga, lägga sten uppå stenKänna frukterna tynga, från en grönskande grenLåta livslågan brinna, fastän timmen är sen Men det lilla och enkla som jag vårdar så väl Som är mäktigt att tämja har en plats i min själ.
Kom hem nu!!!!
