emmalouisebjorkman

Hej på er!

Idag vet jag inte riktigt vad jag har gjort faktiskt, jo jag har mest varit hemma med Sigge.
Daniel har varit och åkt cross, han måste väl få göra nå kul och passa på medans jag är så pass bra att jag kan ta hand om Sigge själv.
Min kära mor kom hit på eftermiddagen så gick vi igenom en massa gamla kläder, hon fick ta en massa jeans som jag har krympt ur. Massa fina byxor som jag hoppas jag växer i igen så jag kan ta tillbaka dom.
Sen har hon hjälp mig rota efter grejjer jag kan sälja på loppisen imorgon. Hittade en massa oanvända kläder, skor och jackor. Men köper man kläder på loppis?? En del har jag inte ens tagit av prislappen av så jag hoppas att nåot blir sålt. Hittade lite annat skit som jag kan prova sälja oxå. Hoppas jag säljer något så det går jämt ut med det jag förmodligen kommer köpa av alla andra på loppisen.
Jag är en riktig loppis/auktions fantast=) Älskar gamla slitna prynads saker och andra bra och ha grejer, hade jag mer pengar över skulle jag ha det proppfullt här hemma.

Idag har jag inte tänkt så himmla mycket på cancern iaf, det enda jag och mamma pratat om är väl hela "hår-saken" och andra biverkningar av cellgiftet.
Igår fick jag en kallelse till gynikologen för en cellprovstagning, den 16/2. Den 10 ska jag ju börja behandlingen och jag vet inte hur jag kommer må efteråt.
Jag ska ringa och fråga på måndag om jag kanske kan ändra tiden till senare iår. Och fråga om man ens ska ta såna prover när man genomgår en cellgiftshenadling, jag vet inte hur det påverkar resten av kroppen.

Nu sover Siggisen och Daniel är nere på byn för att hämta pizza=)

Hörs imorgon!

Usch vad dagarna går fort, jag tycker jag är i nån känslo-bergochdalbana. Ena stunden är jag så glad som bara jag kan vara, jag sjunger och är trevlig, överröser min omgivning med kärlek.
För att senare bli känslokall, stänga in mig i mig själv och bara ligga i fosterställning och gråta.
Idag läste jag min favvo blogg vimmelmamman. Där får man läsa en änklings mail, ett väldigt fint mail. Där det står om hur han och hans döttrar håller på att gå vidare efter frun/mammans död.
Alla bearbetar sin sorg olika och det var kul att läsa om hur bra deras liv går vidare fast deras mor och fru dog.
Det kändes bra på nå sätt, jag blev kanske lite mindre orolig inför framtiden.
MEN EMMA SLUTA TÄNK SÅ MYCKET!

Jag träffade en gammal vän idag, han har jag nog inte sett på säker 1,5-2år.
Vi kramades och hörde om hur vi hade det båda två. På den frågan svarade jag; -Joda det går framåt, man får ta en dag i taget. Jaha sa han och såg lite frågandes ut, han ville nog inte fråga vad jag syftade på. Så jag sa frågade om han ens visste vad som drabbat mig, det gjorde han inte.
Jag bara slängde ut orden, -jag har fått cancer, jag ska snart börja min cellgiftsbehandling. Det var nästan så jag skämdes när jag hörde orden komma ur munnen på mig. Varför skämdes jag? vad är det som gör såna ämnen tabu? Det är ju inte jag som gått och skaffat mig cancer, det bara dök upp.

Ibland tycker jag att jag kanske skriver lite enformigt här i bloggen, bara massa konstiga cancer tankar.
Så nu får ni hjälpa mig, vad vill ni läsa om? Vill ni läsa mer om min familj? min son? min vardag? eller mest om min cancerkamp?
Jag är öppen för förslag.

Nu har jag äntligen tillgång till lite bilder ifrån sjukhusvistelsen=)
enjoy!


Landstings kläderna=) "allt klär en skönhet"




Sigge på besök i Falun.



Operationssåret.



Sistadagen i uppsala, har äntligen fått börja äta igen!

Kanske lite tråkiga bilder, man alltid nått=)

Nu ska jag återgå till soffan.
(ps, fundrar på att skriva en årskrönika, har varigt ett ganska händelserikt år, vad tror ni om det??)
Hejsvejs

Hej tjejer...(?)
Hur är läget?
Här rullar det på som vanligt.

I går (tisdag) var denna lilla familj till familjebadet i Ludvika, det var skoj. Sigge tyckte det var jättekul.
Jag vart lite besviken faktiskt, jag trodde det skulle vara större. Och varmt vatten i duschen.
Men men tycker kommunen att det var smart att läga ner en massa pengar på ett litet fjutigt "äventyrs-bad" i ludvika så är det väl det.......

Vi har disskuterat fram och tillbaka angende en eventuel flytt. Nu lutar det verkligen det att det blir av. Vi ska bara fixa det sista här så vi fr så mycket vi vill ha för huset.
Vi har kikat runt lite efter andra hus och även kollat vad det skulle bli och kosta om vi skulle bygga nytt, bara 2,1 mille.... Lite saftigt kanske, då kan vi inte göra så mycket annat än och bo i ett nybyggt hus! Nångång i mitt liv ska jag bygga ett nytt hus iaf, inte just nu bara.
Anledningen till att vi vill flytta är väl att det här huset är för stort (fast jag har fyllt upp det ganska bra med grejer...)
Jag älskar detta hus, men det är för stort. Och även om jag vill ha mer barn så måste jag vänta iaf 2år me det pga cellgifterna.
Och Daniel vill hemskt gärna ha ett jättegarage, det blir lite tajt här på tomten om han ska bygga så stort som han vill ha.
Men vi får väl se vad som händer, när vi väl är klara med allt här så vill vi väl kanske bo kvar.

Jag ringde falun onkologen idag iaf.
Jag spelade lite dum och frågade om jag hade någon tid bokad, det hade jag!
Den 10 Februari kl 1030 Börjar en tuff tid i mitt liv.
Var in och läste lite om håravfall idag, det brukar börja ca 10-14dagar efter första behandlings tillfället.
Så om en månad kanske jag börjar tappa kalufsen. Hur utnyttjar man sin sista tid med hår, för ett bra tag, bäst egentligen?

Nu ska jag kika på robinson.
Chip och hej!!

Idag fick jag lite hjälp med disken! Den lilla klätterapan smiter upp så fort man vänder bort ögonen. Nu är det slut på baby friden.

Jaha, då har dena dagen susat förbi.
Nyss var det familjen annolunda på 4an, mitt favo program. Jag tycker det ser så mysigt ut med en massa barn, jag råkade utbrista; -Blir jag frisk skaffar vi mera barn! Daniel bara tittade på mig och undrade varför vi då ska flytta till mindre!?
Äh detaljer!

Idag har vi fått lite sovmorgon, till kl 8. Efter en väldigt bökig natt! Sen vid lunch åkte jag och flengstrm in till stan och åt på china, var meningen att 2andra vänner skull med men en hade blivit super förkyld. Tråkigt, men jag gr gärna en repris:)
Vi flanerade på stan och kikade på rean, fyndade lite sen åkte vi och sola på solstudion.
Väl hemma började jag rensa lite i en av jättegarderoberna (försök till att locka husköpare) Hittade en massa gerjer som jag tänker försöka sälja.
Nu på söndag 31/1 är det loppis i ludvika folketshus, börjar kl 10, Jag, flengström och fia har hyrt två bord. det ska bli skoj.
Har även köpt lite grejs så vi kan färdigställa Sigges rum, nu ska allt bli klart så vi kan sälja.

Sigge har blivit riktigt stor nu, han klättrar och pillar på allt som han inte får. Äter alt han hittar på golvet, så vi måste dammsuga flera gånger i veckan (drygt!) Han pladdrar och pratar för fullt, favo orden just nu är mama, papa och kaka.
Han går lite själv när han inte tänker på det, men släpper man hans händer blir han så feg så han sätter sig ner efter en stund. Han var ivrig och ville gå för nån vecka sedan. Då gick han flera steg mellan mig och Daniel. Men det kommer nog snart tillbaka.

Det kom ingen kallelse till cancerdoktorn idag, hoppas det kommer imorgon annars ringer jag dit på Onsdag och spelar lite dum och frågar om jag eller dom ska höra av sig.

Nuuuuu ska jag strax gå till sängs
Säng FÜr alle.
Sov gott

Försökte få en bild på Sigges roliga tänder:)

"jag ska inte dö, jag vill inte dö, jag ska inte dö, jag vill inte dö, jag ska inte dö, jag vill inte dö......."

Så har det låtit i mitt huvud sedan igår.
Jag vet att jag ska få bra behandling, och det kanske inte ens finns någon cancerdrabbad lym i min kropp just nu. Men hjärnan är en konstig uppfinning... man funderar på tok för mycket. Och vem skulle inte fundera över döden när man är cancerdrabbad.

Just nu fösöker jag övertala Daniel om att vi ska sälja detta jättelika hus och flytta till ett litet mer snabb-städat hus.
Både för min och hans skull, jag vet inte riktigt hur dålig jag kommer bli av alla behandlingar och jag vill inte att Daniel ska slita ut sig med att ta han om Sigge, hålla ställningarna hemma och elda med ved ellr greja med en massa pellets. Han kommer gå in i väggen.

Så om nån har ett litet hus till salu i grängestrakten, kanske vill byta upp er till detta hus.
Eller är intresserade av vårt hus, Disponent villa, ligger vid cassels, 229kvm, 7rum varav 4sovrum en stor härlig matsal, stort kök.
Let me know!

Nu ska jag duscha (varmt=)) och förbreda mig, vi ska till fredriksberg och käka i eftermiddag med trevligt sällskap.

soo long....

...jag ska inte dö, jag vill inte dö, jag ska inte dö, jag vill inte dö, jag ska inte dö, jag vill inte dö,......

Nu har vi kommit hem iaf, dagen gick som jag trodde.
Vi kom dit kl tio i två, Jag mötte min kirurg i korridoren, hon ser väldigt stressad ut stakarn, hon ber oss sitta ner och ta kaffe kon skulle komma så fort hon kunde. Kvart itre kom hon, det gjorde inget enligt mig, det måste vara stressig och mycket att göra när man är överläkare.
vi talade lite allmänt sen kom beskedet; -Det var som vi trodde, en väldigt agrissiv tumör.
Den hade spridigt sig till fetvävnaden utanför magsäcken (som dom opererat bort) och några av lymfkörtlarna var angripna.
Jag föll inte ihop och dog, inte fysiskt iallafall. Men inombords föll jag, långt långt ner föll jag och jag har inte landat än.
Nu kan inte så mycket annat gå åt skogen i mitt liv.
kommer ni ihåg när man var liten och trodde att man kunde spå i varandras händer? Iaf så var en av dom tydligaste linjerna iaf livslinjen (enligt dom andra 9åringarna...) Min var mycket kortare än dom andras och då drog vi slutsatsen att jag kommer dö före dom....
Jag brukar tänka på det ibland nu när allt är som det är, stämmer det? jag ska tametusan gå till någon som kan spå i händerna på riktigt!

Faluns onkologavdelning är iaf informrade och kallar väl dit mig så fort som möjligt hoppas jag. Britt-marie, kirurgen, trodde att jag skulle genomgå en kanske tuff cellgiftsbehandling. Så jag hoppas att den börjar snarast så den är klar till sommaren.

Nu ska jag försöka mysa med min sambo, men han sitter och ugglar ikällaren. Pelletsbrännaren har ju börjat krångla som grädde på moset!

Föresten runt kl två höll jg på att svettas ihjäl! jag trodde jag skulle flyta bort. Så alla era positiva tankar måste kommit fram=)

Se you later

Okej, nu är det nära.....
jag vill inte, det enda jag ville var att få ligga kvar i sängen omänskligt länge idag.
Jag försöker tänka på en massa andra grejer, jag försöker hålla mitt humör på topp för Sigges skull.
Men det är svårt, idag är ju en sån dag som man antagligen kommer komma ihåg resten av sitt liv.

Jag vet inte varför men om jag får beskedet att alla lymfkörtlar var cancerdrabbade så tycker jag att jag borde ramla ner och dö på fläcken!
Men mitt förnuft försöker ruska om mig och säga att så är givetvis inte fallet. Nu är det ju 2010! dom har uppfunit hur mycket som helst, inte kommer jag dö heller. Inte än på ett tag iaf.

Hoppas att dom forskat lite i hur min tumör har uppkommit, varför jag fick cancer. Jag tror att det kanske har någonting att göra med graviditeten, hur mycket händer inte i kroppen då!? mycket förändringar och hormoner som spökar. Eller av min Bärbara dator kanske?? som jag haft på magen när man ligger i soffan.... kanske.

Nu ska jag vattna blommorna, packa iordning till Sigge och duscha. (vad fan ska jag ha på mig föresten...)

jag återkommer kanske ikväll eller imorgon med vad som sägs.

Update;
Det börjar ju bra iaf, finns inge varmvatten! Tydligen stopp i ett pelletsrör, vilket inte inträffat förut.....
Vad händer härnäst da? kommer bilen starta?...

idag har det kännts lite bättre. Jag fick världens feber frossa igår kväll, självklart! Så jag drack en liter te tog några panodil, klädde på mig massvis av kläder och gick till sängs vid 21tiden. Och så har jag hört att man ska äta mycket c-vitamin, det enda jag hade hemma var pressad citron.. jag tog ett par matskedar och tänkte citrusfrukt som citrusfrukt....
Jag svettades ut den förbaskade febern inatt så imorse kände jag mig mycket bättre, bara ont i halsen. Drygt!
Men nu känner jag mig lite hängig så jag tror jag upprepar samma procedur ikväll.
JAG FÅR INTE VARA SJUK IMORGON!
Jag brukar aldrig vara sjuk, men när det är något så viktigt som det är imorgon så ska jag väl bli det.

Hoppas ni har haft övrseende med mitt dåliga humör igår, jag tror man måste ha såna dagar ibland, speciellt när man går igenom jobbiga saker i livet. Man måste få flippa ut, vara sur, vara förbannad och vara ledsen.
Jag vill bara kura ihop mig i sängen och gråta som när man var liten och mamma tröstade en sen var allt bra. Men så är det inte nu.

Jag är otrolig nervös, jag vill nog inte gå och lägga mig ikväll och hoppas att det inte kommer någon morgondag. Kan jag strunta i att åka dit och låtsas som om ingenting har hänt? nja tyvärr kommer väl ärret på magen påmina mig varenda dag...
Aja imorgon tar vi tjuren vid hornen, jag måste kunna hantera svaret.
Det blir inget dåligt svar, eller hur? Jag är fris nu, jag har inget elakt i min kropp, det skulle jag känna.

Idag har jag umgåts med flängström. Vi har varit och solat, hjälp det kan man ju få cancer av, och flanerat på stan där vi gjorde av med onödiga pengar. Men jag tyckte att jag förtjänade en ny kofta!

Imorgon kl 1130 ska vi fara iväg till upsala, vi skall vara där kl 14..... Snälla ni, ängna mig en god tanke vid 14tiden imorgon. Det enda jag ser fram emot är att få träffa den jätte braiga snälla doktorn som opererade mig.
Jag måste skriva ner lite frågor som jag vill ha svar på också.

Nu ska jag fördriva tiden med att läsa igenom två böcker, "sova hela natten" och "somna utan gråt"
Sigge har nemligen blivit en riktig marodör kvällar och nätter. Nästan omöjlig att lägga på kvällarna och vaknar ett par gånger på nätterna. Vi har helatiden tänkt att det är nån fas han går igenom, men nu har vi börjat tröttna på sömnlösa nätter. Jag ocg Daniel blir sä jäkla osams. Vi vill inte köra 5MM igen utan tänkte kolla vad det finns för andra tips som man kanske kan använda sig utav.

Hej och hå, up och stå.
-Emma

...som jag avskyr!
Alla som ja egentligen inte känner, som egentligen inte bryr sig om mig eller ens talar med mig.
Varför ska dom fråga -hur är det? -hur går det? eller -hur mår du?
Det ena dom vill ha ut av det är väl att få gotta sig i mitt misserabla liv, dom vill känna sig lite bättre, tycka att dom är så jävla bra som inte fått cancer.

Åh förlåt för att jag är så bitter, förlåt för att jag är elak men jag är mitt i en känslomäsig svacka.
Hoppas ni har överseende!

Ingen bra eftermiddag idag, jag har verkligen ingen livslust idag.
Jag vet inte om det beror på att Uppsala ringde idag, ska dit och få svaret om hur resten av mitt liv ser ut på fredag.
Eller om det beror på hur jävla trött jag är att hör hur jobbit det är gör alla andra att jag har cancer! Hur fan jobbit är det inte för mig da? Ska jag som vanligt vara den snälla förstående axeln att gråta ut på, ska jag trösta och säga att allt kommer bli bra? När ska dom inse att jag kanske mår dåligt av detta också, jag är ju den mest drabbade, om man får säga så. Jag kanske verkar glad och opåverkad, men ända sen jag kom hem ifrån sjukhuset har tankarna snurrat om hur det skulle bli om jag dog?!
Hur ska Daniel klara sig?
Måste han flytta? kommer han fixa att vara ensmstående?
Hinner jag berätta allt för honom, så han vet vart allting finns och hur man gör?
Hur kommer det påverka mina vänner? min familj?
Och den värsta frågan, Sigge? hur kommer det att gå för han? Kommer han bli arg på mig när han blir äldre? kommer han få cancer? Kommer han få nån bra styvmamma?
Usch jag gråter när jag skriver allt detta.
Jag vill inte dö!

Hu possitiv vågar man vara egentligen? Det är ju alltid fel personer som dör tycker jag. Dom som man hör överlever cancer, och andra dödliga sjukdommar oxå för den delen, är ju dom som är elaka, negativa och inte har just nån livslust.
Det är ju jämt dom possitiva snälla och glada som dör! Min Faster dog, hon var glad positiv och ville leva. Hon ville följa sina tv barns uppväxt men det fick hon inte. VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA ORÄTTVIST?
Varför överlever alla jävla knarkare, våldtäkstmän och mördare alla svåra olyckor och skador?
Fan va rädd jag är!

Just nu känner jag mig frisk, jag tänker inte på cancern. Men på fredag kommer smällen!
Är jag så frisk som jag själv tycker? eller kommer min lilla friska bubbla spricka?
Hur kommer jag reagera om dom kommer med ett väldigt dåligt svar? Jag hoppas jag blir skit förbannad! jag har ju för fan väntat 7veckor på provsvaret! Är alla lymfkörtlar som dom skar ut drabbade så måste väl det ha hunnit sprida sig ännu mer under dessa veckor!

Nu ska jag gråta ett tag och be om förlåtelse till min syster som jag var lite elak mot idag.

Hoppas ni där ute inser hur lyckligt lottade ni är!
Jag önskar att jag uppskattade livet lika mycket före jag blev sjuk som jag gör nu.

Tack och hej, leverpastej!

Nu har vardagslivet smygit sig tillbaka efter alla helger, eller ja nästan iallafall. Vi är ju fortfarande hemma båda två. Om jag vore Daniel skulle jg krypa ur skinnet, men han är så snäll och hjälpsam så (för det mesta...)

Helgens stora middagsbjudning gick ur bra som helst, kan det gå annat än galant i goda vännerssällskap?

svaret från tumörproverna har lyst med sin frånvaro... Det börjar bli riktigt jobbigt att vara så ovetande, men det kanske är den läxan jag ska lära mig efter detta långdragna svar. Att ja inte behöver be in control hela tiden.
Men denna vecka måste dom ringa annars får jag väl ringa kungen och fråga hur han kan styra detta land utan fungerande sjukvård!?

Kommande vecka är ganska händelselös, än så länge iaf.
Hoppas det dyker pp något kul.

Jo imorgon ska jag baka kladdkaka, med after eight och polkagrisar. Ni kanske såg receptet i lördagens "härligt hemma"

Nu ska jag återgå till virkandet.......

See yoooooouuuuu

Min guldklimp och jag:)

long time, no seen.

Nu var det ett par dagarsedan. Har lixom varken tid eller något vettigt att skriva om.
Just nu borde jag virka, men jag har jusom tappat lusten.... inte bra.....
Får ta tag i det där, men det svarta garnet är slut på ica, det fördröjer mina mössor.

Inte har jag hört något om mina provsvar heller... så jag ringde idag igen till falun.
Min läkare ringde mig i eftermidags, men han hade inte sett några provsvar.
Dom i Uppsala sa att dom hade skickat dom minst förra veckan.
Helt jävla otroligt typiskt att jag ska falla dom genom fingrarna och bli borttappad. Varför? Varför måste jag örsla energi på att få mina provsvar? dom borde ringa så fort dom vet något.
En cancer patient ska inte behöva vänta längre än en vecka... nu har det gått över en månad + att jag måste jaga svaret själv... jag blir så trött.
Läkaren skulle iaf efterlysa svaren, hur lång tid tar det da?
Det är resten av mitt liv det handlar om... jag går och väntar på svar om jag ens kommer leva i 10år till, om jag ska behöva gå igenom en jobbig behandling eller om jag är helt frisk... jag hatar att inte veta någonting.
Jag har snart inge tållamod eller naglar kvar!
Skitsjukvård!

Siggis är iaf så gott som frisk... peppa peppa... lite snorig bara, men vilken unge är inte det?
På lördag ska vi har stor middagsbjudning för alla mina älskade vänner här hemma. Åh Vad jag ser framemot det! Mina vänner och mat... kan det bli bättre??
Jag älskar att ha mycket folk här, och ett litet plus i kanten så här under vintern är ju att det värmer upp detta kråkslott lite=)

Nu ska Daniel ha datorn.......

Hejs svajs.
-Emmmmmmmmmmmmmmmma

(ber om ursäkt för bildlöst inlägg.......)

Min egen mössa:)

Hallelåja.

Nu är vi hemma igen.
Jag ocg Siggen har tillbringat natten hos morsan/mormor. Daniel skulle iväg och grejja med crossen och åka på den iförmiddags. Eftersom jag inte får lyfta riktigt än så fick vi vara där.

Jag har inte så mye mer att berätta om mitt liv sen sist faktiskt=)

Nu ska jag ge Sigge lite kvällsgröt.

Bye for now....

PS! när jag kommer ner ska jag mms in en bild på en mössa! promise!

Hallojsan.
Idag har det varit kallt, inte riktigt lika kallt som i går, men förbaskat kallt!
Dagen har bjudigt på en massa fikastunder. Första var jag och flengström till märtan och morgon/lunch fikade sen senare var jag in till stan och träffade några old classmates på en kvällsfika. Mycket trevligt!

Jag har även fått ganska många mössbeställningar.
Jag gillar ju att virka, så började jag virka mössor med nån text på. Har gjort ett gäng och nu har jag 10beställningar! Blir ett himla virkande framöver=) (tant, tant tant tant tant tant)
Jag ska ta kort på några av mössorna så får ni se hur dom ser ut.

Sososososov dax!

bye

Hittade en bild från Uppsala. Den måste vara tagen precis när jag kom upp till avd efter operation. Med drän i näsan:(

Nu jävlar är jag trött på precis allt. Vad tror ni har hänt denna familj sen mitt sista inlägg?
Jo Sigge var ju snorig som tusan den 29dec sen dagen föra nyårsafton så vart han riktigt förkyld vilket innebär förkylningsastma vilket innebär falulasarett!
Typiskt, dan före min efterlängtade maskerad!
Väl uppe på akuten bryter jag ihop, både jag och Daniel ber snällt att få med medicin hem så vi kan ta hand om han hemma ist, men eftersom han blir dålig så pass snabbt så tyckte läkaren inte att det var nån bra ide´.
Då börjar jag väl självklart stört böla! jag berättar för den snälla läkaren att jag kom hem från lasarettet ca en vecka tidigare och hade legat inlagd i nästan en månad pga canceroperation, berättar att jag inte får lyfta mitt barn och att jag ju inte tagit med mina tabletter så jag inte kan stanna över natten.
Tack gode gud för förstående läkare!
Hon informerade barnavd om läget innans vi vart dit skickade.
Vilken tur att jag har Daniel iaf som lugnar ner mig och utan problem stannar själv med Sigge över natten.

Både min mamma och Daniels mamma erbjuder si att åka upp på nyårsafton för att sova med Sigge så vi får gå på maskeraden. (Änglar!)
Min mamma åkte upp på torsdagen så kom Daniel hem på eftreiddagen för att snabbt snida om till John Travolta.
Vi gick på maskeraden och hade jätte trevligt, jag drack inte en droppe så vi kunde åka upp till falun på stört ifall Sigge skulle bli sämre.
Det vart han så klart inte, han vart bara bättre. Han fick komma hem redan på fredagen=)
Nu fick vi iaf riktig astma medicin som vi ska ge honom varje dag, det har vi inte fått tidigare för dom inte kunnat kostatera att det är astma. Men tredje gången gilt!

Festen vart hur lyckad som helst! Alla hade trevligt, maten var helt otroligt god och läsken svalkade.....=)
Det var riktigt kul att träffa alla mina vänner och bara vara Emma igen, Emma utan cancer. Den gjorde sig självklart lite påmind med min värkande rygg. Men det var en piss i rymden.



Så här snygga var vi!

Tack Allihoppa som kom! Och tack alla underbara feestfixare, ni är guldvärda!


Sen Sigge kom hem i fredags kväll har både min och Daniels sömntimmar varigt lägre än vanligt, Han har bara gnällt hela nätterna, jag tror inte ens att han är helt vaken när han gnäller..... DRYGT!
Och i morse så såg Daniel att det hade runnit ut nån sörja ur ena örat, det var väl bara det som fattades, ÖRONINFLAMAION.
Inte konstigt att han har gnällt stackarn, det har väl gjort hur ont som helst.
Så i förmiddags fick vi snällt packa in oss i bilen och åka till akuten, i ludvika som tur var.
Vi fick pencilin, kåvapenin, vilket ska smaka skit. Kul att försöka få i en 10månaders bebis det.......
Bara han blir frisk nån gång så kan jag göra vad som helst.

Nu tycker jag att det räcker med sjukdommar och bakslag för min del, jag orkar inte nå mera.
Och denna väntan på att höra något från Uppsala om provsvaren gör inte mitt tålamod bättre.
Men jag tror dom kommer ringa på Tisdag, det kännas som det. Annars får jag väl ta och ringa dit och höra vad dom håller på med.

Nu sa vi skynda oss upp i säng och försöka sova lite.

tack och hej leverpastej!