Dagarna flyger förbi.
För att senare bli känslokall, stänga in mig i mig själv och bara ligga i fosterställning och gråta.
Idag läste jag min favvo blogg vimmelmamman. Där får man läsa en änklings mail, ett väldigt fint mail. Där det står om hur han och hans döttrar håller på att gå vidare efter frun/mammans död.
Alla bearbetar sin sorg olika och det var kul att läsa om hur bra deras liv går vidare fast deras mor och fru dog.
Det kändes bra på nå sätt, jag blev kanske lite mindre orolig inför framtiden.
MEN EMMA SLUTA TÄNK SÅ MYCKET!
Jag träffade en gammal vän idag, han har jag nog inte sett på säker 1,5-2år.
Vi kramades och hörde om hur vi hade det båda två. På den frågan svarade jag; -Joda det går framåt, man får ta en dag i taget. Jaha sa han och såg lite frågandes ut, han ville nog inte fråga vad jag syftade på. Så jag sa frågade om han ens visste vad som drabbat mig, det gjorde han inte.
Jag bara slängde ut orden, -jag har fått cancer, jag ska snart börja min cellgiftsbehandling. Det var nästan så jag skämdes när jag hörde orden komma ur munnen på mig. Varför skämdes jag? vad är det som gör såna ämnen tabu? Det är ju inte jag som gått och skaffat mig cancer, det bara dök upp.
Ibland tycker jag att jag kanske skriver lite enformigt här i bloggen, bara massa konstiga cancer tankar.
Så nu får ni hjälpa mig, vad vill ni läsa om? Vill ni läsa mer om min familj? min son? min vardag? eller mest om min cancerkamp?
Jag är öppen för förslag.
Nu har jag äntligen tillgång till lite bilder ifrån sjukhusvistelsen=)
enjoy!
Landstings kläderna=) "allt klär en skönhet"
Sigge på besök i Falun.
Operationssåret.
Sistadagen i uppsala, har äntligen fått börja äta igen!
Kanske lite tråkiga bilder, man alltid nått=)
Nu ska jag återgå till soffan.
(ps, fundrar på att skriva en årskrönika, har varigt ett ganska händelserikt år, vad tror ni om det??)
Hejsvejs
Jag skulle vilja läsa lite mer om hon den där bedårande tjejen som du brukar vara med ganska mycket, hon är ganska lång och jag tror hon heter Emelie=) HAHA
Me love u long time!
brukar läsa runt på massa bloggar och hamnade här av en slump. Skriv så mycket du kan om allt från hur du känner inför din cancer till hur din vardag ser ut. För när du sen blir frisk kommer du kanske vilja se tillbaka på din jobbiga resa. För det kommer att bli tufft, men du kommer att fixa det och du är så mycket starkare än du själv vet om.. Kom i håg att det finns mammor som lyft bilar när deras barn legat under. På samma vis kommer du att plocka fram dessa oanade krafter nu och bekämpa denna skitsjukdom. När du sen många år senare kan tycka att livet känns tungt då har du din blogg som påminner dig om hur stark du är.
kram
För min del tycker jag att du ska skriva om ditt liv så som du känner att du vill dela med dig av på bloggen.
Just nu ÄR ju cancer nåt som tar upp ditt/ert liv väldigt mycket så det måste ju finnas med här, så du får ur dig lite av allt som tynger.
Sen tycker jag att det är kul att läsa om din lilla familj och att livet faktiskt fungerar och är fint och bra med massor av kärlek och lycka och vardag trots sjukdom.
Innan cancern slog till i min familj (samma cancer som din) så trodde jag att om det händer så kommer allt att bli grått och trist och man kommer aldrig ha lyckliga stunder...
Men så är det ju faktiskt inte som tur är, och jag tror att det är viktigt att det kommer till del till andra t ex via din blogg.
Massor av kramar med Styrka Hopp & Mod till er - Kram Jenny
