emmalouisebjorkman

Usch va ensam jag känner mig nu, Sigge är på Dagis och Daniel dönar och sover. Ikväll ska han ju börja jobba, och drar i gång med natt! typiskt.

Nästa kapitel i min cancer kamp drar snart igång. Strålningen. Usch vad jag börjar bäva mig inför det. Jag är så jäkla orolig att jag kommer må pyton. Jag har lite smått planerat in grejer på helgerna under strålningen i hopp om att jag kommer må ganska lika bra som jag gjort under cellgifterna. Och så tänkte jag att om jag har grejer inplanerade så har jag inte tid att må dåligt! Ett vinnande koncept.
Men tänk om jag blir så dålig så jag inte orkar åka hem på helgerna? Ska jag klara mig utan mitt barn i över en månad igen? Nej fy det får absolut inte inträffa.

Fy vad jag saknar mitt hår, mitt långa ljusa hår. Eller jag saknar kanske inte att vakna med världens morgon frissa som nätt och jämt kan redas ut med balsam. och så saknar jag inte att bli dragen i håret av Sigger små terrorist händer. Men jag saknar att dra ihop håret till en hästsvans, göra en fläta eller bara borsta igenom håret utan att ha halva kalufsen på borsten efteråt.
Men det jag mest saknar är  frisörbesök,  När någon färgar, klipper och fixar till och man känner sig hur snygg som helst i håret efteråt.
Som sagt, det är dom små sakerna man saknar.

Nu ska jag nog åka och handla lite.