Min guldgruva.
Daniel åkte mot upsala l 0530 imorse..... Jag och Sigge låg kvar till halv sju, Han brukar vakna då, nu sitter nu väl alla med barn som sver till 9 eller längre och flinar....
Det gör mig inget att han vaknar så tidigt, jag är en morgon människa. När jag var gravid och var hemma på havandeskapspenning så tvingade jag upp Daniel kl 8 för jag tyckte det kändes onödigt att ligga i sängen heladagen, vi hade väl annat och göra. haha det brukar jag tänka på när sigge är vaken hela nätterna, varför sov jag inte när jag kunde!?
Jag har funderat lite, jag tycker så himla synd om Sigge. Under dom senaste snart 6månaderna så har han kommit i kläm, han har kommit i sista hand eftersom jag har varit sjuk. Och nu så kanske jag blir sängliggandes till och från i några månader, och Daniel är halvt handikapad. Vem ska aktivera Sigge?
När jag fick reda på att jag var gravid så planerade jag hela mitt barns uppväxt, vad vi skulle göra, vilka aktiviteter vi skulle medverka på och vad jag skulle lära barnet. Så tror jag alla planerar. Och dom mesta kan nog genomföra det.
Jag har världens dåligaste samvete för allt han har missat, och allt jag har missat när jag var sjukhusliggands.
Babysimmet började vi iaf, men vi kunde inte vara med alla gånger pga skitcancern, och jag vågade inte anmäla oss till fortsättningen eftersom jag inte vet hur jag kommer må. Sigge som älskar vatten! Han älskade verkligen att bada. jaja det får duga med badkaret.
Tur att små barn är ganska lättroade.
Hoppas ni förstår vad jag menar, man vill ju ge sitt barn den bästa starten i livet, men så fort min behandlig är klar så ska jag ängna allt tid i världen till Sigge.
Och nu dagarna innan så kommer han ha 110% av min uppmärksamhet.
Nu ska jag väcka guldklimpen!
Förstår dina tankar runt Sigge. Men det är dina tankar inte hans slå bort dem. Du gör redan det bästa för honom genom att vara där och vara hans mamma. Det är mer än tillräckligt. Sjukdom och olyckor är ju inget man varen kan planera eller bestämma över så nu ska du fokusera på din behandling... för du är alldeles perfekt genom att bara finnas till för din familj
Men gumman......... alla barn har inte gått på babysim och är lika lyckliga fast de inte fått göra det. När de har sina nära och kära där är de lyckliga och Sigge verkar ha många såna. Klart han längtar efter sin mamma när hon inte är där men när hon väl är där så är han lyckligast i hela världen. Du hinner göra saker med Sigge när han blir lite större och kommer ihåg vad ni gjort. Det han gjort första året minns han nog inte så mycket av när han växer upp om ni inte visar kort eller berättar för honom. Ge Sigge kärlek istället för upplevelser och saker, då blir han lyckligast. Pussas och kramas mycket för om ett några år vill han varken pussas eller kramas =)
