emmalouisebjorkman

typiskt!
Hade ont i halsen när jag vaknade.... känner mig lite krasslig nu med.
Men i med en panodil och en varm dusch!
Inget ska få hindra mig att komma på kräft skivan!

Jag sitter hemma i sovkläder framför datorn. Om en halvtimme skulle jag ha infunnit mig på onkolog avdelningen på våning 5 i falu lasarett.
Meen dom ringde igår och sa att proverna inte var tillräckligt bra än. Fortfarande låga nekrofiler(!) eller vad de nu heter....
ja det var väl inte hela världen, jag är väldigt tacksam över att dom hann ringa igår eftermiddag så jag och morsan inte behövt kuska upp dit i onödan.

Så idag har jag inga andra planer tror jag. Eller jag ska försöka åka in till stan och hämta ett gäng afischer som jag ska sätta upp lite här och var. Jag ska hjälpa min vän och deras dansklubb med afirschering (otroliga stavnings skills...)
Eller så gör jag ingenting, det visar sig.

kanske ska hoppa in i duschen?

ibland när jag pratar med folk jag egetligen inte känner så blir jag jätte glad när jag får höra att jag har haft nån typ av inverkan i deras liv. Kanske att dom tänkt att livet inte är så självklart. Eller att nån börjat se saker mer positivt, eller att dom kanske bara har fått en tankeställare.

Jag blir varm i hjärtat, för det var precis så jag ville påverka. Även om det bara kanske är en endaste liten person så värmer det. Fast jag hoppas ju givetvis på att jag påverkar alla jag möter.

Har jag påverkat er på någotvis?

Om nån vill ha mail kontakt eller kanske bara vill berätta något.
Maila gärna mig. [email protected]

Hej.
Jag ska lugna er läsare, mest farmor.
Jag mår mycket mycket bättre idag.
Natten har varigt bra, ingen kräka. Jag åt lite mindre igår kväll och det verkade funka.
Smärtan mellan revbenen har avtagit lite grann.


I eftermiddag ska jag och Sigge åka ner till morsan och co. Vi ska spendera helgen där.
Daniel ska pröva lyckan som kräftfiskare hela helgen. Så ist för att sitta här hemma själva så åker vi dit och blir lite ompysslade.


Sigge fick ett getingstick i tummen igår föresten!
Han hade inte varigt så ledsen sa dom på dagis, och han verkade inte lida av det under eftermiddag/kvällen igår. och det var knappt svulle imorse.
Stackarn....=(

Jag är trött som attan.
Igår gjorde jag verkligen ingenting, tror inte det blir så mycket mer idag heller.
Då fick jag ändå blod i tisdags, jag trodde jag skulle bli piggare av det!?

Jag har ont innuti kroppen än. under revbenen och mitt i mellan dom. det gör super ont när man trycker.
Jag sa det till doktorn i måndags, han sa att jag skulle ta omeprazol så det har jag gjort i några dagar. Men det har inte blivit bättre.
Och inatt vaknade jag av att det kom upp kräks bak i munnen. Precis som det var innans jag fick reda på att jag hade cancer.
Blir jag orolig? JJAAAAAA!
Men jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag ringa onken och berätta det för dom? eller åka till vårdcentralen och kräva en röntgen? eller vänta tills på tisdag då jag ska till onkologen för sista cytostatikan?
fan fan fan!
Hoppas kräkset kom bara för att jag åt ganska mycket igår........

inatt var jag tvungen att åka till akuten i Ludvika för jag hade feber och ont i ryggen.
Jag har haft feber nästan varje kväll sen i lördags och när jag kollade tempen i går så var det 38,9.
Får man cellgift måste man höra av sig när man har över 38.
Så jag ringde 1177 och hoppades att det skulle räcka med att ta en panodil och gå och lägga mig, som jag gjort alla andra kvällar......
Men då skulle jag åka till akuten tyckte dom.
DRYGT!
Kom in vid 22tiden och åkte hem vid halv 1. Fick lämna en massa prov och pink för att kolla infektioner och en massa annat.
Jag fick 2panodil och antibotika som jag ska ta i tio dagar.
Sen ringde dom idag om proverna jag lämnade, ganska lågt med vita blodkroppar. Men jag sa att jag mådde bra i övrigt så dom tyckte jag hellre skulle vara hemma än och ligga inlaggd och isolerad i falun. Men skulle höra av mig om febern blir värre.
Och imorgon måste jag lämna 2dl blod till för dom ska följa upp lite och se om dom vitablodkropparna är på väg upp.

Massa krångel men jag får vara hemma iaf.

Men detta är faktiskt första gången jag haft någon problem som jag sökt hjälp för under hela cytostatikabehandlingen. Och på måndag är det SISTA KUREN!
Eller jag hade ju en blodpropp i armen, men den räknas inte som sånt problem tycker jag.

Hoppas mina vitablodkroppar växer till sig lite annars får jag säkert skjuta upp sista behandlingen på måndag......
hejja blodet, hejja blodet, hejja blodet!

Nu ska jag hämta Sigge på dagis!

Inatt drömde jag att jag hade långt hår.


Jag plattade det, kammade, toperade och spraya.


Precis som förrut.


Snart.....





_________________________________________________________________________




















Hittade denna bild på USweeklys hemsida.

Tydligen så har dessa storstjärnors vägar korsatsför 22år sedan.
Vilket resulterade i ett litet kärleksbarn, som nu är nästan vuxen.

nu lyssnar jag på S.O.A.P.
Väldans nostalgi varning denna vecka.



vad brukade ni lyssna på för typ 10år sedan?

Tillbaka till verkligheten, nästan iaf.
Daniel är på jobber och Sigge på dagis. Det tog tre minuter att lämna han på dagis, både jag och Daniel hade räknat med minst en kvart. Men han hade bara tittat på Daniel och knallat in till lekrummet. Dom förstår mer än vad man tror dom små liven.
Vad gör jag da?
Jo jag sitter vid datorn i morgonsock och sovkläder. Lyssnar på spice girls och drömmer mig tillbaka, tänk om man fick vara 10år i hela sitt liv. Utan måsten, jobb, pengar och besvikelse.
Jag gillar iaf fortfarande Spice girls, gör inte ni det??
Hur många gånger har man inte mimat till wannabe? jag ville alltid vara Emma, eftersom vi hade samma namn och var blonda. Så jag tvingade upp mitt hår i två små råttsvansar och hade min gulligaste klänning på mig=)
Å herre gud vad jag ville ha såna platå skor som dom hade, men mamma vägrade. Men jag tror inte att det fanns att få tag på häromkring iaf.
Kommer ni ihåg filmen? spice world the movie. Jag och syrran kollade på den minst tre ggr i veckan, kanske världens bästa film. vi kunde var och varannan replik. Idoldyrkan på hög nivå.





Det har varit ganska dåligt med updateringar här på bloggen ett tag nu, men jag vet lixom inte vad jag ska skriva om längre. Vad jag gör varje dag är väl inte ett dugg intressant egentligen!?

Om en endaste liten vecka är det dags för sistaste cellgiftsbehandlingen! Jag tycker det är lite läskigt faktiskt.
Jag har inte varit så rädd under behandlingstiden tycker jag, jo lite hur jag skulle må av dom olika grejerna kanske.
Men nu, när det är slut, ska jag leva som vanligt mellan dom olika läkarkontrollerna och röntgen. Hur återgårman till livet? hur låterman bli att vara orolig dom månaderna mella kontrollerna. Och tänk om det, mot förmodan, skulle synas någonting på nån röntgen bild? Tänk om jag måste få mer medicin, mer strålning.
Nej jag vet ju att det inte kommer komma tillbaka, men jag kan inte låta bli att vara lite små orolig.


Vill absolut inte gå igenom nån mer operation.

God kväll.
Vilken dag detta har varit, aldeles för lång! Jag är helt slut och bara för jag är så orkeslös så tror jag Sigge är sjuresor värre än annars. BARA så han ska få min uppmärksamhet.




_____________________________________________________________________________________

Jag surfade runt lite en dag och hittade denna text som jag måste dela med mig utav.
Precis så här ska man tänka tycker jag!






Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.

När någon frågade honom hur han mådde svarade han:

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.

Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'

Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'

Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.

Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.

Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.

Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.

Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.

'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.

'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.

'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag

Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.

Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.

Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'.

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.


Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här......

Jag är tacksam.......


.......för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.


Text källa!

Ja ni, nu är det snart fredag. Och på fredag åker vi till LINDESNÄS!
det var ca 100år sedan jag var där. Ni som inte riktigt vet vad det är så är det ett ställe, mitt i skogen. Där det är logdans, disko och andra div band. Folk häromkring åkte dit för att bli kanon fulla och göra vad dom ville. Lindesnäs är lite som en ålandbåt, det som händer där händer bara där!
Inte för att skryta, men jag har ju sett en del bra band i lindesnäs... bl.a Bransta City Släckers, Rednex, keen hue och littel bo and the virgins. listan kan göras lång=)
Nu ska iaf jag Daniel, och föräldrarna Andersson åka dit en hel helg UTAN barn! kommer bli hur konstigt som helst. Vad ska vi göra då lixom? vem ska vi passa på? vem ska väcka mig 06,20 på lördag morgon? INGEN.
Ska både bli skönt och tråkigt...
Men jag tänker ha så kul jag bara kan, och slappna av, sova hela lördagen och bara vila upp mig inför måndagens NÄST SISTA Cytostatika!
Kan ni förstå! det är bara två ynka ggr kvar! Awesome!


Okej jag bjuder på denna bild........
Sist vi var i Lindesnäs, några år sedan.
Och NEj jag är inte full! bara ful=)



Nu ska jag ner och kika på Ernst och käka toast, just det jag kan äta igen! Min tand mår mycket bättre.
Jag ska försöka mobil blogg under helgen, have a nice one!

Jaha, ännu en tidig morgon.
Men förhoppningsvis den sista, Daniel tog med Sigge in till Sigges farmor idag med så jag och morsan kan åka ett gäng vändor till tippen.
Vi har rensat i boa, kommer bli skönt sen när allt är slängt. Och då kan jag äntligen plocka ut lite grejer ifråpn huset dit. A win win situation.

Jag börjar bli mer och mer sur på Onkoloksköterskorna!
När man äter Xeloda tabletterna så ska dom ringa en gång i veckan och kolla läget. Kolla så magen fungerar och höra om händer och fötter är okej.
Men dom har inte ringt en endaste gång än. Hoppas dom ringer idag, annars ringer jag dit imorgon och frågar vad dom håller på med.
Dom kan inte prioritera bort såna grejer under semestern tycker jag, det är viktigt att dom ringer till alla som tar tabletterna.
Jag hatar att känna mig bortglömd! Det tycker jag inte att man ska behöva göra, speciellt inte när man tampas med cancer och cellgiftsbehandlingar.

Jag tror min hjärna har börjat spela mig ett spratt.
Jag har aldrig tänkt tanken att cancern skulle komma tillbaka, ever! Men nu så har jag varit in och snuddat lite på dom tankarna. Fast lika fort som jag kommer in på tankarna så hoppar jag ur dom. Jag vågar lixom inte tänka på hur jag skulle reagera.
Tänk om jag skulle behöva mer cellgift? eller mer strålning? en till operation...
Vad är det då för vits med att fira mitt avslutade kapitel med världes fest?
Hur skulle Daniel reagera? då tror jag han verkligen skulle bryta ihop.
Min familj? mina vänner?
Nej! det finns inte ens på kartan att något sådans skulle hända. Och OM det, mot fulla förmodan, skulle inträffa. Så skulle jag fixa det oxå, jag är tvungen.

Just nu läser jag en bok som heter RESAN av Brandon Bay.
Den handlar om hur hon på bara fyra veckor fick sin tumör, stor som en basketboll, att försvinna. Helt utan medicin. Hon läkte sig själv, gick in på djupet och fick veta varför hon var sjuk.
Boken speglar verkligen mitt tankesätt, vissa saker händer utav en anledning.
Nu har hon utveklat en metod och hjälpt tusentals människor att bota sig själva från alltmöjligt. Ex. cancer, urinvägsinfektion, svartsjuka, synfel och dyslexi.
Jag rekomenderar verkligen denna bok, och det ska även finnas en cd med hennes meditation på. Jag ska få den utav en vännina. en berättar jag mer om när jag prövat den.



Nu ska jag piffa till mig inför mitt möte med Soptippen.....;)

Fan va jag är bra! jag är otoligt stolt över mig själv just nu.
Jag fick en riktig dunderkur med äckligt cellgift i måndags och jag har bara mått fint efter det. Hur bra är inte det?
Tankens kraft! Som jag påpekat så många gånger så har jag bestämt mig att inte må dåligt!
Det enda jag känner av är köldkänsligheten. Men det håller på att gå över.


Men.....



Jag är lite besviken på mig själv just nu oxå, jag vet lixom inte riktigt vad som hänt med mig.
Kommer ni ihåg för några veckor sedan när jag berättade att jag bara gick runt och var lycklig och tacksam?
Nu gör jag inte det längre....
Jag vet inte riktigt vad som hänt, jag måste vara positiv till allt! Då är jag frisk.
Är det omgivningen som tynger ner mig? Jag känner mig ganska "stängd" Som om mina chakran är tilltäppta.
Jag kan inte riktigt meditera, jag får ingen kontakt med änglarna känns det som. Måste nog göra en riktig urrensning imig själ.
Jag kan inte gå runt och vara bitter och klaga på allt.
NEJ ändring Emma!



Nu ska jag kika på tradera om det finns nån billig fiolstråke till salu.

Nu har jag ÄNTLIGEN satt händerna i en "riktig" dator=)
Efter midsommarhelgen mitt ute i skogen så vart nog alla inblandade en aning avvänjda från datorer och telefoner. Det fanns nästan ingen mottagning, vilket faktiskt var ganska skönt, Men jag ville ju ringa mamma iaf och berätta att vi levde.
Som sagt så har vi varit ute med husvagnen i skogen från onsdag-söndag. Det har mest varit finväder men en och annan regnskur, men det gjorde inget det var skoj endå. Sigge har badat i sjön, eller badat och badat han vågade bara gå ner till fotknölarna tror jag. Hoppas han inte blir en lika stor badkruka som jag och Daniel. Daniel har fiskat gäddor och åkt båt och jag har bara varit, gått på dass, grillat korv, solat, sagt -nej sigge KOM HIT! men det hör väl camping till??
Tack alla deltagare för en kul midsommar!
Tyvärr tog jag inte ett enda kort, man jag kanske kan skaka fram något från husvagnen en tidigare camping.


Vår nya husvagn.


Svår roat barn, toaletten har aldrig vart i bruk..


Livingroommys.....-vardagsrumsmys

Aja det får räcka, jag SKA ladda kameran.




Igår fick jag min första av dom tre sista cellgiftsbehandlingarna.
Nu äre bara två kvar=)
Jag mår ganska bra faktiskt, men det är nog för mitt jävlarannama och att kroppen har fått återhämtat sig tillbaka till sin forna jag i några veckor. Men nästa kur kommer jag klara lika bra iaf!
Jag var tvungen att komma till falun kl 0800, och vi kom hem kl1730(!).
Bara för att först på morgonen så var jag tvungen att åka tillbaka till operation och baka slangen till port-a caten några centimeter, sen fick jag behandling.
Omständigt som vanligt, sist när jag var där och la in porten så gjorde jag en röntgen och väntade en och en halv timme på att doktorn skulle gå igenom bilderna och godkänna. Det gjorde han och jag fick tillslut åka hem, sen ringde dom i veckan (till min icke fungerande mobil.....) och sa att jag var tvungen att komm aoch baka slangen.
Varför såg dom inte det på en gång? kollade dom aldrig bilderna ordentligt?
Aja drygt var det iaf, men nu är allt som det ska iaf.

Ni kanske undrar hur det gick men Sigges öra?
Mycket riktigt så hade det värkt hål på hans stakars trummhinna. Nu får han nå annat pencilin som han ska suga i sig i 10dagar.
Dryga sjukvård! En kompis sa att jag borde anmäla distriktssköterskan till patientnämden. Nån måste ju sätta ner foten och säga ifrån om grängesbergsvårdcentral. Det är absolut inte bara jag som är missnöjd.
Så jag ska forska lite i saken tänkte jag.



Idag är det riktigt kanon väder! Igen! Kan man bli lyckligare?
Tänkte dränka mig i spf och lägga mig på gräsmattan ett tag idag, men inte riktigt än klockan är bara 07:04 än. Solen har knappt hunnit gått upp.

Jag håller även på att planera min "Älska livet fest". Jag har stött på ett litet problem. Maten. Eftersom jag räknar med att bjuda alla mina släktingar, alla daniels släktingar och alla vänner så blir det nog ganska många personen. Närmare hundra kanske. Vad blir maten att kosta då? 70% av dom som jag tänkte bjuda är ganska duktiga på att äta. Men daniel är bäst........=)
Så jag tänkte kan man ha ett knytis? så står jag för dricka, sallad och bröd? Eller är det lite snålt?
Eller om jag hinner ha festen innan det blir höst kanske jag kan ha picnick där alla får ta med egen matkorg, så håller jag med dricka, efterrätt och underhållning?
Aja jag hinner fundera en miljon gånger, men är tacksam för hjälp.

Nu måste jag ner och käka frulle.



Bon voyage! liiite osäker på stavningen....

Jag blir så jälkans trött på allt vad snor,ögon och öroninflammation heter.
Imorgon ska jag ringa kungen och be han stänga Grängesbergsvårdcentral, helt värdelösa!
Daniel var dit med Sigge i slutet på förra veckan för han hade varit lite varig i ögonen och snorig ocg hade feber på morgonen. Väl där så satt distriktssköterskan på sin stol och Sigge i Daniels knä. Hon tittade på han på håll och konstaterade att det inte var nån ögoninflamation. Sen bad Daniel henne kolla i öronen efter som han nyss hade haft öroninflamation och hade varit väldigt snorig plus febern. Men hon tyckte då rakt inte att det var nödvändigt så hon vägrade helt enkelt att kolla i öronen! Hagga!
Igår såg jag att han hade lite vax i ena örat, och nu på eftermiddagen så hade det runnit ut massa kladd ur örat. Daniel och Sigge är till ludvika och akuten nu får se om trummhinnan spruckit eller inte. Har den det så tänker jag stämma distriktssköterskan, vårdcentralen, deras föräldrar, deras husdjur och deras utemöbler!
Hur kunde hon vägra kolla öronen?, öroninflamation är väl det vanligaste en unge kan ha!?

Fulingen va ont ja har, eller inte dödsont men ganska ont iaf. Mest på halsen. Men nån mer tablett på det här så går det nog snart över.
Jag hittade på en morfintablett som jag fick efter förra operationen, funderar på att ta den sen så jag är lite mer rörlig på grillfesten. Just nu går jag ju runt som ringaren i nothredam.

Idag ska jag inte göra nå spec, Sigge är hos sin farmor tills imorgon. Daniel ska på nån endurotävling och i morgon jobbar han från 0500-1100. Och jag törs inte lyfta sigge än, så ja vi är barnfria!? Konstigt.
Jag kanske ska åka till björnhyttan och kika lite på Daniel och co när dom åker. Men vi får se om jag orkar, jag tycker det är ganska dötrist att stå i fuktiga skogen och titta på en massa halvgammla karlar och deras leksaker.

Nu ska jag lägga mig i soffan och drömma om min morfintablett=)